Gör någon annan det här?

Iom att jag i mitt förra inlägg kom in på temat jultraditioner började min hjärna spinna vidare på ämnet. Efter en inte alltför lång stunds tänkande började min tankeverksamhet fokusera på en lite märklig grej. Möjligen en mycket märklig grej. Nämligen en märklig jultradition som existerar på Vasa Övningsskola (existerade iaf en liten bit in på 2000-talet). Juldansringleken Polones (Jag är inte så säker på att den heter så, hittar inget på google, men så kallades den iaf).

Ett märkligt slags äventyr som krävde nägra hundra personers deltagande för att funka i Vasa Övningsskolas Högstadiums stora gymnastiksal. Det hela började med deltagarna i par. Sedan påbörjades en sorteringsalgoritm som parade ihop paren och sedan dubbelparen, ända tills hela folksamlingen var en enda lång rad. Då inleddes lekens klimax. Alla skulle då nämligen på något sått bli en slags spiral. jag minns inte så mycket om det där annat än att det var väldigt trångt i mitten och att det gick väldigt snabbt i utkanten.




Efter det skulle den stora knuten lösas upp och sedan följde ett antal mer eller mindre konstiga övningar. Bland annat annat en där alla paren skulle stå vända mot varandra och genom att hålla händerna mot varandra bilda en lång tunnel. Genom den tunneln skulle sedan alla paren, ett efter ett, fortfarande med händerna mot varandra, galopera. Mycket märkligt, mycket märkligt indeed.

Hela den här grejen var i sig ett så kompliserat företag att det krävdes flera insatta personer som med megafoner (det kan ha varit mikrofoner också) vägledde den stora massan. jag minns inte riktit vad jag tyckte om det här, men jag minns att minst ett år var jag med och tyckte att det var iaf lite roligt.

Julmust

Idag drack jag julmust. Butikerna här i Sverige är redan nu, två månader före jul, fyllda med julmust. De finns i alla tänkbara storlekar. 1,5-, 0,5- och 0,33litersflaskor. Okej, man kan kanske tänka sig fler storlekar, men det är inte det som är min point. Faktum är att man kan tänka sig oändligt antal storlekar på flaskan, t.o.m. om man begränsade flaskans storlek till att vara mellan 0,3 och 1,5 liter. Fast det vet du ju säkert redan.

Jag köpte två stycken 0,33-litersflaskor av den enkla orsaken till att jag gillar julmust och 0,33litersflaskor plus att etiketten såg sådär juligt hemtrevlig ut. Jag har en tendens till att få en helt galen julfeelis då de första jultendenserna visar sig i butikerna. Direkt efter halloween (vad fan är halloween?) brukar det hända.

Jag måste erkänna att jag verkligen njöt av julmusten. Den smakade julafton och jag är ett stort fan av julafton. Vem hade kunnat att den starka traditionsväv av vilken traditionens tvångströja är vävd med åren skulle kännas som kashmir (oj, herregud, jag tog nog mig vatten över huvudet med den där meningen).

Just därför skall jag nog inte köpa mer julmust före jul. Vissa saker mår bra av att endast göras en gång per år. Det är därför man inte skall banda jul-kalle anka.

mythbusters

Igår kväll såg jag på tv-programmet Fråga Anders och Måns på svt. I ett inslag diskuterade de huruvida myten om att man i en mun innehållande två amalgamfyllningar (på olika tänder), åtskilda endast av ett minimalt glapp, samt en skvätt kaffe kan snappa upp radiovågor och omsätta dem till ljudvågor. Eftersom att de, utan att forska i ämnet desto mera kom ram till att, ja, det är inte otänkbart så tänkte jag genast Mythbusters*.

Jag kunde inte komma på ifall och de hade testat den här myten och i det fall att de inte har gjort det så är det faktiskt en helt perfekt myt. Intressant, många har hört och inte för svår att testa. Sagt och gjort, jag sökte upp en fansite. Min lycka skulle snart vara gjord, tänkte jag, glad i hågen. Men min lycka skulle vara kortvarig, visa det sig, för det första jag möttes av på sidan var detta:

"If you're like us, you've heard a good many stories in your time. A lot of them certainly seem true. But others ... well, did Lucille Ball really bust a Japanese spy ring by picking up on radio signals in her dental fillings?

We're here to help answer that question and more. Give us your myths, and we'll give you peace of mind. Just post them in our message boards; we'll check them out and see what we can do."

Det blev iaf något att blogga om.


* = Tv-program på discovery channel som omsätter teoretisk vetenskap till praktisk då de testar sanningsvärdet i myter

"det krävs nog en geolog för att avgöra vad det här är"

jag (t.v.) och anton (t.h.) petar i maten

Jag borde sova nu och sanningen är att jag nästan gör det, men jag lovade anton att jag skulle blogga om den där hemska maten de serverade på blekingska nationen.

Bakgrunden till hela grejen är att blekingska nationen på onsdagar annordnar något som de har valt att kalla för hot pot. Det går ut på att de gör sin stora sal fin och låtsas att det är en restaurang. De har menyer (obs, bara en rätt plus en vegetarisk modifikation), levande ljus, massor med rena glas på borden och besticken inrullade i servetter.

Vi beslöt oss alltså för att gå dit. Tiina hade hört om det och det lät som en bra idé. Må vara att det tar 25 minuter att gå dit, det lät ju så trevligt. Väl där beslöt sig jag och anton för att beställa den vegetariska varianten av maten, i det här fallet biff gjord på quornfärs, något italienskt och dijonsenapssås (stavade jag det där rätt).

Så till det faktum som gör den här tillräcklligt lustigt för att blogga om:
Maten var vidrig. Bland det sämsta jag någonsin har ätit. Biffen gjord på quornfärs var torr och såg ut som någon slags sällsynt sten, dijonsenapssåsen var, såvitt mina smaklökar är kalibrerade någolunda, gräddfil (notera, var gräddfil, inte var gjord på gräddfil) och det italienska var gult, såg ut som mossa och smakade som fisk luktar.
Okej kanske jag överdriver men det är sent nu.

Medan vi satt där hann vi också fundera på vad vi skulle säga om servitören skulle ha vågat fråga "hur smakade det". jag tror att jag skulle ha sagt: "inge vidare", men servitören frågade inte så jag fick inte uttrycka min besvikelse.

Dagens Skiva

Jerry Lee Lewis – Last Man Standing

Jag har bara hört två låtar från den, de låtar som man kan provlyssna på aftonbladet. Men det känns precis som att det är det som jag vill lyssna på nu.

nu skall jag bojkotta h&m (i lund)

Jag har egentligen redan gått och lagt mig, men en grej som hände idag slog mig och jag kände att jag bara måste blogga om det.

Det var nämligen så att jag, eftersom att jag ändå råkade vara nära stortorget (i lund) passade på att gå in till h&m. Det finns nämligen en jacka där som jag gillar och har funderat på att köpa. Jag vet inte hur det är med dig, kära läsare, men jag vill iaf prova kläder jag köper flera gånger före jag slår till (så många gånger att jag hinner inbilla mig att försäljarna tveklöst redan har börjat slå vad om hur många gånger jag kommer att prova plagget före jag slår till).

anyway.

Tanken slog mig att jag ju kunde ta en bild av mig iklädd jackan så att jag skulle kunnde få andra personers åsikter. Sagt och gjort, telefonen (med inbyggd kamera) fick se dagens ljus. Men, och det är nu det intressanta börjar (förutsatt att det fram till nu har varit ointressant). Medan jag stod där framför spegeln och siktade med kameran kom en försäljare fram till mig och röt (eller röt och röt, sa till bestämt iaf) att man inte får ta bilder av sig själv med deras kläder.
-va?! varför inte det, replikerade jag
-för att det är reglerna, svarade försäljaren oh började gå iväg.
-vad löjligt. sa jag.
Försäljaren (försäljerskan?) vände sig om, uppenbart irriterad, och sa
-va?
-det är fånigt, upprepade jag mig själv.
än mer irriterad upprepade även försäljaren sig.
-det är reglerna!
-det är fåniga regler, blev min avslutningsreplik.

sedan gick jag med arga steg hem (via åhlens, jag behövde en sån där badrumshylla som man lägger upp med sugkoppar).


så, sammanfattningsvis:
1.) h&m i lund har fåniga regler och deras anställda är subbor.
2.) jag kommer aldrig att bli en romanförfattare.

rolig helg

Det blev en rolig liten öresundsturné. Torsdagens spelning i danmark gick väl sådär, men det var ändå okej för danmark, och köpenhamn är så trevligt. Lite som hur jag inbillar mig att typ tyska städer är eller nåt. Kul att man kan köpa vin i vanliga mataffärer. Jag måste definitivt locka med mig någon till danmark nån gång för att insupa den trevliga danska atmosfären och inköpa saker som man kan insupa vid senare tillfällen (oj vilken ordkonstnär jag är)

Lundspelningen på söndagen var också ett rent nöje. Kändes lite som att spela på hemmaplan, jag har ju ändå bott i den här staden över en månad nu. Jag kan förstå att blekingska lockar en massa bra band. Arrangemangen löpte på smärtfritt som ett svävande monorailtåg i japan. Iaf så tror jag att det var så, iaf så funkade allt bra för oss som spelade i banden, och det betyder nog massor (och är itne så vanligt som man kanske skulle tro).

Igår var min plan att bara sitta hemma och se på någon film eller nåt, men i sista stunden beslöt jag mig för att ta tåget till malmö. Essex Green och Camera Obscura, två band som jag verkligen gillar, spelade. Jag hade egentligen itne tänkt gå, 180kr kändes som ganska dyrt, men jag är glad att jag åkte. Kan bara inte blogga om den här helgen utan att nämna de fullvuxna indiekidsen som dansade på KB, det såg så roligt ut då de (taniga 30+-4åringar) skuttade omkring på dansgolvet i en väldigt utstuderad tafattdans.